Höga toppar och djupa dalar

Vissa veckor är enklare än andra. Denna har varit en himla berg-och-dal-bana... 
Men jag har i-alla-fall lyckats strukturera upp mig lite, mellan dalarna. 
(null)

Jag älskar att planera, både för mig själv och andra. Jag skriver hellre ner en sak för mycket än missar något. Jag älskar att på ny-gamm-jobbet så planerar vi och lägger schema för vecka 9-14. Framförhållning när den är som bäst. Jag har en egen almanacka med mig överallt och vi har en som hänger på väggen i köket. Båda kommer från personligalmanacka 
.se. Jag tycker de är så fina och att man själv kan bygga upp den med bilder, förinskrivna födelsedagar och vad man vill ha på slutsiffrorna tycker jag är perfekt. 

Ikväll gjorde vi en favorit-i-repris. Rostbiff i ugnen med klyftpotatis. 
(null)

(null)

I tisdags tog vi tag i vårt plast-missbruk och köpte oss en Sodastream. Tusan så nöjd jag är. Vår plastkonsumtion förminskas och det är tusan så behändigt och gott! Vi har testat att göra Cola och vanligt pysvatten med flädersmak, smakar precis som Ramlösas. 
(null)

På dessa få dagar är den redan en välanvänd hushållsapparat! 

Fredagar är alltid värda att fira och just denna firade vi extra mycket, det är nämligen international-kiss-a-ginger-day idag och Drömmannen gjorde det med bravur! 
(null)

Men även fast veckan har varit bra, så har den också varit så fruktansvärt dålig. Min depression visar sig fortfarande emellanåt och det kommer dagar då jag är så fruktansvärt ledsen, utan någon egentlig orsak. Det är som att kroppen säger att jag inte varit ledsen på länge, så nu måste jag bli lite ledsen. Jag försöker leta efter förklaringar, ibland hittar jag några, men oftast är det min ledsenhet som tar över. Vi hade examinerande semenarium i skolan som var obligatoriska, när jag kommer dit så brister det, min klasskompis berättar hur mycket hon gillar mig och då brister det. När jag kommer hem väntar Drömmannen med öppna armar och jag gråter lite till, en liten panikångestattack kom, sen la jag mig och sov i Drömmannens armar och när jag vaknade var allt lite bättre. Även fast topparna är högre och längre så är dalarna vissa dagar ännu djupare, men inte lika långa. Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för honom, min Drömman som hjälper, stöttar och bär, när jag själv inte orkar. 

SuperVännen som ofta finns vid min sida skickade denna bilden. 
(null)

Den summerar upp mina toppar och dalar så bra. Det är faktiskt en dålig dag - inte ett dåligt liv. 

Ljus i mörker

Nu när vi båda fått extra-jobb har vi haft chansen att piffa upp sånt som egentligen funkar, men som kan bli finare. 
Gardinstängerna här hemma är en sån sak. 
(null)

(null)

De vanliga tråkiga som vi haft sen vi flyttade in, fick bytas ut mot nya, runda med fin knopp. 

(null)

(null)

(null)

Vi blev tusan så nöjda! 

LillMannen J har blivit hämtad på förskolan och hans julpyssel, en ljusstake - ett målat vedträ med glitter, blir en fin julklapp till LillaStorasyrran.
(null)


Men det kom ett sånt där svart hål igen, när benen viker och det känns som att kroppen kommer gå sönder och jag känner mig sämst i världen...
Det gick relativt bra denna gången, jag tänkte på allt som gör mig tacksam, ger glädje och kärlek. Jag tänkte på dessa två, min kärlek till dem och deras kärlek till varandra. 
(null)

Sovandes tätt ihop, Drömmannen och LillMannen J - mina killar det! Mitt ljus i mörkret. 

Häxbrygd, kämparglöd och skämskuddar

Jag överlevde första allsångskvällen med alla härliga brukare, någorlunda! Det var så himla kul att träffa alla igen, jag har inte träffat dem sen sista allsången i somras. De blir så himla glada och de tycker det är trevligt att träffa varandra med! Vissa av dem jobbar ihop, andra träffas bara på sådan här tillställningar och om jag kan vara en bidragen faktor till det är jag evigt tacksam! Själva allsången var med lyckad! Vi har några allsångshäften, men jag fick låna FinMammans guldgruvesångböcker så de som var där kunde välja vilken låt de ville och jag kunde spela, så sjöng vi tillsammans! Jätteuppskattat och jätteroligt!

 
Jag lyckades dock dra på mig en förbenad förkylning där på måndagskvällskvisten, så sen dess har Tant Grön inhalerat, exhalterat och konstant druckit honung-citron-ingefära-vatten... husmorstips är guldvärt i förkylningstider. 
 

Inlämningen kom in som den skulle i söndagskväll och skolan har rullat på, det känns som att den går så mycket långsammare just nu... kan det vara för att vi är halvvägs och ljuset i tunneln inte hunnit sippra igenom än, eller är det för jag har så många planer för framtiden som får stå på vänt, tills utbildningen är klar... jag vet inte, men hur som haver så känns det ganska tungt just nu... inte resultatsmässigt, men kämparglödsmässigt. 

 

Igår ramlade även mina nya fina armband ner i brevlådan! Lediga morgnar sitter jag och Drömmannen framför tvn och äter frukost, mysig och samtidigt en dålig ovana. Jag har börjat känna mig allt mer beroende av dumburken och det gör mig mer och mer irriterad på mig själv... men just den morgonen var jag glad att vi faktiskt satt där. 

Tre jättegulliga systrar satt i morgonsoffan och berättade om sina liv, de två yngsta systrarna hade cancer, den yngsta kämpade för andra gången mot den hemska sjukdomen och mellansyrran hade påbörjat sin första behandling nu. Deras storasyster hade börjat göra armband för att samla in pengar till cancerforskningen när hennes båda systrar nu drabbats. En halv miljon hade hon lyckats samla in på dessa fina armband! Man får själv välja färg på både pärlor och bokstäver och efter man swishat till deras insamling så dimper dessa finfina armband ner i brevlådan, medan de fortfarande satt i morgonsoffan så beställde jag fyra armband direkt, tre svarta och ett grönt. Bu cancer står det! Den yngsta systern sa: man ska inte svära bort cancern, man ska skrämma bort den. Bondmorans hjärta brast direkt - BU CANCER! 
Hemska, orättvisa, fruktansvärda sjukdom och starka, coola, kämparsystrar! 
 
 

Ikväll har vi hängt med LillMannen i vårt liv! LillaStorasyrran skulle plugga och BrasseSvågern skulle hamra - så LillMannen kom till oss. 

Han fick hjälpa till att laga mat - till LillaStorasyrrans förtjusning, hon pluggar till hemkunskapslärare och tyckte inte att det var en dag försent för honom att börja laga mat, kul tyckte han med det var...
 

... och väldigt gott! Godare än mammas sa han - och jag tror honom! Två stooora LillMannen-portioner slank ner i hans lilla mage, innan han bestämde att Drömannen skulle ligga bredvid honom i sängen. Drömmannen behövde plugga, men det struntade LillMannen blankt i - han skulle sitta bredvid och kolla på film. 

 

LillaStorasyrran kom för en stund sen och hämtade sin Tröttmössa... alldeles slut var han. Nu sitter jag och Drömmannen uppkrupna i soffan med häxbrygd (Drömmannens val av namn på honung-citron-ingefärs-vattnet) och skömskuddarna, det vankas gruppdejt på Bonde söker fru - dem brukar alltid vara lite väl pinsamma för min smak..! 

Visa fler inlägg