Jag försvann ett tag på vägen...

Som du kanske redan har förstått, jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen, men jag saknade dina sinnen. Det har varit tungt och grått, jag är frusen än. Här livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen.  

Detta är textrader från min husguru Lars Winnerbäck och hans fantastiska Jag är hos dig igen. Det hände något, min självdiagnos är stress och halvvägs in i väggen… verklighetsdiagnosen är nog den samma. Människan är nog inte skapt för att köra på i 150 hela tiden. Det har ju funkat i över ett år att studera på heltid och jobba halvtid, men nu tror jag inte det fungerar längre. Jag har heller aldrig slutat att studera. Direkt efter studenten började jag på högskolan. Jag studerade kriminologi och skulle jobba med fotbollsrelaterat våld. Jag läste juridik och har till och med en kandidatexamen i kriminologi. Men under tiden som jag skrev mitt examensarbete så kände jag att allt rann lite ut i sanden och sökte in till lärarutbildningen. Tjugofyra år av mitt liv har jag spenderat i skolan, utan någon form av paus…

Hösten har varit väldigt stormig, när jag inte varit på jobbet så har jag varit i skolan, men mentalt så har jag varit på båda ställen samtidigt… Jag försvann ett tag där någonstans, kraschade halvt in i väggen och sov, i vad som kändes som en evighet.

Men med många kloka nära och kära runt omkring mig, så tror jag att jag börjar komma på banan igen. Jag har ansökt om tjänstledighet från jobbet, för att fokusera fullt ut på studierna och skolan ett tag. För det är nu vi börjat komma till den kämpiga biten – examensarbetet. Vårt examensarbete är uppbyggt i tre delar. Forskningsplan – självständigt arbete – empiriskt arbete för att sedan bli ett examensarbete när vi klippt och klistrat ihop dessa tre.

Som tur är så har jag BästeLillVännen att luta mig mot i detta och inte minst Drömmannen. BästeLillVännen och jag skriver arbetena ihop och Drömmannen är Drömmannen. Min bästa vän och klippa i stormen. Utan honom hade jag aldrig klarat det här, älskade älskade Drömman.

För att se något positivt med denna storm och komma ut ur den med flaggan högt så har jag lovat mig själv, att jag ska bli bättre. Jag ska lyssna på mig själv, min kropp och verkligen ta till vara på denna sista tiden som student. Den kommer ju inte tillbaka (förhoppningsvis). Jag ska ta det lugnt och fokusera på det som är viktigt, vilket jag verkligen har lärt mig. 

För jag har verkligen saknat detta, att skriva. Jag skapar minnen här och jag vill verkligen inte glömma bort mina minnen... För detta är min vardag, som jag verkligen älskar och vill inte glömma bort detta, varken solskenet och månljuset. 
~~~
Som du kanske har förstått, jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen, men jag saknade dina sinnen. Det har varit tungt och grått, jag är frusen än. Här livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen. Och som du kanske redan vet, jag är oslagbar. Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder. Du är sval sen blir du het, du har känslorna kvar. Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer

Du har dina moln och jag kan inte skingra dom, kan inte låta dom va. Jag har mina ord, som du sa.

Som du kanske redan hört, jag blir aldrig klar. Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar, som du redan har berört. Här är glimrande dar, välsignade december står för dörren och livet längtar. Som du kanske redan sett, första snön kom inatt. Nu flyttar fåglarna som trotsar Atlanten. Har jag hittat rätt? Kan du höra ditt skratt? Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?

Vi vinner ingen tid och vi får inte vänja oss för då är allting förstört. Jag är hos dig igen, som du kanske redan hört. 

Underbara höst

Tänk hur enkelt något kan vara, men samtidigt så svårt... sista året på högskolan kom och slog mig med en riktig smocka... 
Dels tror jag att det beror på att jag börjar bli skoltrött. Jag har ju aldrig slutat skolan på riktigt. Nio år i grundskolan, gymnasiet, direkt till högskolan för kriminologi- och juridikstudier och sen direkt in på lärarutbildningen. 

September har gjort mig alldeles utmattad. Ändå har vi hunnit med lite av varje ändå, min kära Drömman och jag. För som tur väl är så har jag ju honom och kommer alltid ha. 
Vi har hunnit förvandla vårt vardagsrum, från fint till finfint!

(null)

Ny klädsel till soffan

(null)

Och ny matta och en extra puff.

(null)

(null)

Även jag har gjort en förändring, mitt hår åkte av, som en av de bästa födelsedagspresenterna. För ja, jag har ju hunnit fylla 25, åldersnoja (som jag aldrig lidit av) kanske också har tagit ut sin rätt. 
(null)

Sista helgen, på första månaden av favoritmånaderna spenderade vi i StoraVästkustStaden. Bokmässa stod på schemat och Drömmannen och jag blev som barn på nytt. 
(null)

Något av det bästa inköpen var Storytel readern. Läsplattan utan massa pushnotiser. En alldeles underbar present till mig själv efter en så tuff start på denna fantastiska årstid. 

En av de bästa sakerna vi dock köpte var Johanna Kajsons Planera ditt Drömbröllop. 
(null)

 För nu är det snart bara två år dit och fjärilarna i magen blir bara ännu mer större när Drömmannen numera sitter så här
(null)

Ikväll ska vi ha vårt första Bröllopsmöte i ren Johanna Kajson-anda och det känns så kul att äntligen Drömmannen också börjar se ett ljus i tunneln. På ett vis känns som att denna hösten också kommer vända tillslut och bli så där magiskt underbar som jag vet att den kan bli. 

Nytt år

Tänk att vi redan har tjugohundraarton! Hur hände det!? Så snabbt allt gått... 

Min nyårsafton började klockan 7 på jobbet! Det var bara en brukare inne, så vi hade lite egentid och åkte hem till mig och Drömmannen och spelade tv-spel. Väldigt uppskattat och det var så kul att se brukaren så glad. 

Jag gick av jobbpasset vid fem och sen var det snabba puckar som gällde, klockan sex skulle vi vara på nyårsfirande hos goda vänner. 
(null)

Vi hann bli festfina och traskade hem till våra vänner. Där väntade rosa fördrinkar och massa skratt. 
(null)

SuperVännens syster var på plats med sin två månader gamla guldklimp. 
(null)

Om jag inte var bebissjuk innan så blev jah definitivt det nu. De luktar så gott och han var så söt. 
Efter en god middag så slog klockan tolv och raketerna haglade över LillStaden. 
(null)

(null)

Drömmannen och jag delade på ett äpple, en nyårstradition från hans familj. Delar man på ert äpple så får man tur och god hälsa. 
Den goda hälsan hade vi verkligen behövt. Vi har en dålig vana att vara sjuka på nyårsafton, förra året var det jag som hade maginfluensa, vilket i-och-för-sig Drömmannen fick lite senare han med, i år var det Drömmannens tur med en brakförkylning. Feber, snorig och hosta. Så fort raketerna nästan slutat smälla smög vi hemmåt och låg i sängen innan klockan var halv ett. 
(null)

Idag har vi däremot spenderat nyårsdagen precis så som man ska göra. Vi har gjort ingenting och lite till ingenting. Eller jag har bytt tavla, på månadstavlan. 
(null)

(null)

(null)

December är över och januari tar vid. Tänk va fina månader vi har egentligen, synd bara att de inte är lila mycket snö här som på månadstavlan... 

Drömmannen har sovit till och från på soffan och filmerna har avlöpt varandra i rasande fart för min del. 
(null)

I eftermiddags såg vi den nya Beck filmen, tusan så bra var den. Och efter det började jag med kvällsmaten. Drömmannen fick sova vidare på soffan medan jag fixade. 
(null)

En hummer och en kniv. 
(null)

 Delad på mitten och rensad. 
(null)

En hummer till mig och en till Drömmannen. 
Sen smälte jag smör, finhackade fyra vitlöksklyftor, gräslök och en halv gullök. Det fick fräsa till tillsammans med lite hummerskal och ännu mer smör. En fiskbuljongtärning åkte i, ännu lite mer smör och några körsbärstomater och en liten skvätt tomatpuré. Citronpeppar, chili och dill och hummerköttet. 
(null)

Jag la tillbaka röran i hummerskalen, på med ost och in i ugnen. 
(null)

Herrejössanes så gott det blev! Det var kanske lite mycket med en hel hummer var, men lite får man lyxa till det på självaste nyårsafton. 
Vi drack inget mousserande igår, så flaskan korkades upp ikväll istället. 
(null)

Så här kan vi nog summera vår kväll. Skålandes i cava och en hostande Drömman... usch det är inte kul att se honom så här. Han är ju aldrig sjuk? Alltid frisk, alltid glad och alltid hungrig.. men nu, raka motsatsen. 

Huvudrätten var Goelaxen, den med fetaoströra, den slank ner bra innan vi sjönk ner i soffan till Agnetas Nyårskarameller. 

2017 var ett bra år, på många sätt. Det var precis som en berg-och-dalbana, det gick både upp och ner, precis som livet gör. Nu har vi ett nytt år att se framemot och det bästa är att jag får spendera det med honom. Min Drömman. Alla dagar, alla år. Som jag älskar honom och jag är evigt tacksam att det är just han som orkar stå ut med mig, mina tokiga idéer och humör. Jag älskar honom mer än igår, mindre än imorgon. 
(null)

Visa fler inlägg