Jag försvann ett tag på vägen...

Som du kanske redan har förstått, jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen, men jag saknade dina sinnen. Det har varit tungt och grått, jag är frusen än. Här livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen.  

Detta är textrader från min husguru Lars Winnerbäck och hans fantastiska Jag är hos dig igen. Det hände något, min självdiagnos är stress och halvvägs in i väggen… verklighetsdiagnosen är nog den samma. Människan är nog inte skapt för att köra på i 150 hela tiden. Det har ju funkat i över ett år att studera på heltid och jobba halvtid, men nu tror jag inte det fungerar längre. Jag har heller aldrig slutat att studera. Direkt efter studenten började jag på högskolan. Jag studerade kriminologi och skulle jobba med fotbollsrelaterat våld. Jag läste juridik och har till och med en kandidatexamen i kriminologi. Men under tiden som jag skrev mitt examensarbete så kände jag att allt rann lite ut i sanden och sökte in till lärarutbildningen. Tjugofyra år av mitt liv har jag spenderat i skolan, utan någon form av paus…

Hösten har varit väldigt stormig, när jag inte varit på jobbet så har jag varit i skolan, men mentalt så har jag varit på båda ställen samtidigt… Jag försvann ett tag där någonstans, kraschade halvt in i väggen och sov, i vad som kändes som en evighet.

Men med många kloka nära och kära runt omkring mig, så tror jag att jag börjar komma på banan igen. Jag har ansökt om tjänstledighet från jobbet, för att fokusera fullt ut på studierna och skolan ett tag. För det är nu vi börjat komma till den kämpiga biten – examensarbetet. Vårt examensarbete är uppbyggt i tre delar. Forskningsplan – självständigt arbete – empiriskt arbete för att sedan bli ett examensarbete när vi klippt och klistrat ihop dessa tre.

Som tur är så har jag BästeLillVännen att luta mig mot i detta och inte minst Drömmannen. BästeLillVännen och jag skriver arbetena ihop och Drömmannen är Drömmannen. Min bästa vän och klippa i stormen. Utan honom hade jag aldrig klarat det här, älskade älskade Drömman.

För att se något positivt med denna storm och komma ut ur den med flaggan högt så har jag lovat mig själv, att jag ska bli bättre. Jag ska lyssna på mig själv, min kropp och verkligen ta till vara på denna sista tiden som student. Den kommer ju inte tillbaka (förhoppningsvis). Jag ska ta det lugnt och fokusera på det som är viktigt, vilket jag verkligen har lärt mig. 

För jag har verkligen saknat detta, att skriva. Jag skapar minnen här och jag vill verkligen inte glömma bort mina minnen... För detta är min vardag, som jag verkligen älskar och vill inte glömma bort detta, varken solskenet och månljuset. 
~~~
Som du kanske har förstått, jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen, men jag saknade dina sinnen. Det har varit tungt och grått, jag är frusen än. Här livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen. Och som du kanske redan vet, jag är oslagbar. Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder. Du är sval sen blir du het, du har känslorna kvar. Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer

Du har dina moln och jag kan inte skingra dom, kan inte låta dom va. Jag har mina ord, som du sa.

Som du kanske redan hört, jag blir aldrig klar. Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar, som du redan har berört. Här är glimrande dar, välsignade december står för dörren och livet längtar. Som du kanske redan sett, första snön kom inatt. Nu flyttar fåglarna som trotsar Atlanten. Har jag hittat rätt? Kan du höra ditt skratt? Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?

Vi vinner ingen tid och vi får inte vänja oss för då är allting förstört. Jag är hos dig igen, som du kanske redan hört. 

Underbara höst

Tänk hur enkelt något kan vara, men samtidigt så svårt... sista året på högskolan kom och slog mig med en riktig smocka... 
Dels tror jag att det beror på att jag börjar bli skoltrött. Jag har ju aldrig slutat skolan på riktigt. Nio år i grundskolan, gymnasiet, direkt till högskolan för kriminologi- och juridikstudier och sen direkt in på lärarutbildningen. 

September har gjort mig alldeles utmattad. Ändå har vi hunnit med lite av varje ändå, min kära Drömman och jag. För som tur väl är så har jag ju honom och kommer alltid ha. 
Vi har hunnit förvandla vårt vardagsrum, från fint till finfint!

(null)

Ny klädsel till soffan

(null)

Och ny matta och en extra puff.

(null)

(null)

Även jag har gjort en förändring, mitt hår åkte av, som en av de bästa födelsedagspresenterna. För ja, jag har ju hunnit fylla 25, åldersnoja (som jag aldrig lidit av) kanske också har tagit ut sin rätt. 
(null)

Sista helgen, på första månaden av favoritmånaderna spenderade vi i StoraVästkustStaden. Bokmässa stod på schemat och Drömmannen och jag blev som barn på nytt. 
(null)

Något av det bästa inköpen var Storytel readern. Läsplattan utan massa pushnotiser. En alldeles underbar present till mig själv efter en så tuff start på denna fantastiska årstid. 

En av de bästa sakerna vi dock köpte var Johanna Kajsons Planera ditt Drömbröllop. 
(null)

 För nu är det snart bara två år dit och fjärilarna i magen blir bara ännu mer större när Drömmannen numera sitter så här
(null)

Ikväll ska vi ha vårt första Bröllopsmöte i ren Johanna Kajson-anda och det känns så kul att äntligen Drömmannen också börjar se ett ljus i tunneln. På ett vis känns som att denna hösten också kommer vända tillslut och bli så där magiskt underbar som jag vet att den kan bli. 

Sista sommarresan

Sommarens sista resa tog oss både till den KungligaHuvudstaden och en huvudstad i Öst.
Vi började morgonen tidigt hos våra fina vänner i skogarna, sen bar det iväg. 
(null)

Sextio mil i bil med goda vänner, resan började kanonas!

(null)

Väl ombord så njöt vi av skärgården och en härlig middag. Jag som är så otroligt sjösjuk klarade hela resan galant. 

(null)

Goda drinkar och härligt sällskap, kan det bli bättre?

(null)

(null)

Sjutton timmar på färjan senare så var vi framme.
Härliga underbara Öststad!
(null)

En otrolig blommarknad var det första vi såg. 

(null)

Så otroligt fina blommor och billiga också. Hade inre färjan tagit sjutton timmar så hade jag verkligen köpt med hem.

Hela Öststaden var så medeltid och Drömmannen var i sitt esse. 
(null)

Så härliga gator och gränder överallt. 

(null)

Vi hittade en jättehäftig medeltidaaffär där vi gick in. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Drömmannen och den blivande Toastmastern på vårt bröllop tog sig en snaps. De bjöd dem på en varsin snaps - snapsarna var nämligen medicin. Pepparsnapsen de tog var en förkylningsmedicin. När de tog den var de tvungna att ha en hand på huvudet och stå på ett ben - för att se att de var nyktra nog att ta den. Det var tydligen en tradition. 

(null)

(null)

Drömmannen och Den blivande Toastmastern gick upp i ett högt torn och tog så fina bilder. Nere på marken tog jag och vännen en dricka istället. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Staden var så häftig och så fina byggande och gator. Hela atmosfären var medeltid, även flera restauranger hade samma tema med lerkrus och Childish beer and manlish beer. 

Vi avslutade med en dricka och kaka på ett chokladcafé innan vi gick tillbaka till färjan. 

(null)

Färjan på kvällen njöt vi av drinkar och spelade musikquiz! Man borde verkligen unna sig sådana här mysiga turer oftare!

Vägen hem var dock inte lika rolig... vi kom femton mil utanför den KungligaHuvudstaden innan bilen havererade och vi fick ringa bärgaren... Skroten var diagnosen för bilen och vi fick åka kollektiv tillbaka till den KungligaHuvudstaden för att hämta en hyrbil... När vi beräknat vara hemma från vår resa så började vi köra hemåt. Sex timmar försenat så var vi hemma. 

(null)

Imorgon börjar vi skolan. Äntligen! Lediga dagar mitt i veckan, hänga med mina bästa kursare och äntligen, äntligen, äntligen få umgås med Drömmannen. Efter en hektisk sommar är det lycka i kubik, att äntligen få vara med honom!






Visa fler inlägg