Jag försvann ett tag på vägen...

Som du kanske redan har förstått, jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen, men jag saknade dina sinnen. Det har varit tungt och grått, jag är frusen än. Här livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen.  

Detta är textrader från min husguru Lars Winnerbäck och hans fantastiska Jag är hos dig igen. Det hände något, min självdiagnos är stress och halvvägs in i väggen… verklighetsdiagnosen är nog den samma. Människan är nog inte skapt för att köra på i 150 hela tiden. Det har ju funkat i över ett år att studera på heltid och jobba halvtid, men nu tror jag inte det fungerar längre. Jag har heller aldrig slutat att studera. Direkt efter studenten började jag på högskolan. Jag studerade kriminologi och skulle jobba med fotbollsrelaterat våld. Jag läste juridik och har till och med en kandidatexamen i kriminologi. Men under tiden som jag skrev mitt examensarbete så kände jag att allt rann lite ut i sanden och sökte in till lärarutbildningen. Tjugofyra år av mitt liv har jag spenderat i skolan, utan någon form av paus…

Hösten har varit väldigt stormig, när jag inte varit på jobbet så har jag varit i skolan, men mentalt så har jag varit på båda ställen samtidigt… Jag försvann ett tag där någonstans, kraschade halvt in i väggen och sov, i vad som kändes som en evighet.

Men med många kloka nära och kära runt omkring mig, så tror jag att jag börjar komma på banan igen. Jag har ansökt om tjänstledighet från jobbet, för att fokusera fullt ut på studierna och skolan ett tag. För det är nu vi börjat komma till den kämpiga biten – examensarbetet. Vårt examensarbete är uppbyggt i tre delar. Forskningsplan – självständigt arbete – empiriskt arbete för att sedan bli ett examensarbete när vi klippt och klistrat ihop dessa tre.

Som tur är så har jag BästeLillVännen att luta mig mot i detta och inte minst Drömmannen. BästeLillVännen och jag skriver arbetena ihop och Drömmannen är Drömmannen. Min bästa vän och klippa i stormen. Utan honom hade jag aldrig klarat det här, älskade älskade Drömman.

För att se något positivt med denna storm och komma ut ur den med flaggan högt så har jag lovat mig själv, att jag ska bli bättre. Jag ska lyssna på mig själv, min kropp och verkligen ta till vara på denna sista tiden som student. Den kommer ju inte tillbaka (förhoppningsvis). Jag ska ta det lugnt och fokusera på det som är viktigt, vilket jag verkligen har lärt mig. 

För jag har verkligen saknat detta, att skriva. Jag skapar minnen här och jag vill verkligen inte glömma bort mina minnen... För detta är min vardag, som jag verkligen älskar och vill inte glömma bort detta, varken solskenet och månljuset. 
~~~
Som du kanske har förstått, jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen, men jag saknade dina sinnen. Det har varit tungt och grått, jag är frusen än. Här livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen. Och som du kanske redan vet, jag är oslagbar. Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder. Du är sval sen blir du het, du har känslorna kvar. Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer

Du har dina moln och jag kan inte skingra dom, kan inte låta dom va. Jag har mina ord, som du sa.

Som du kanske redan hört, jag blir aldrig klar. Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar, som du redan har berört. Här är glimrande dar, välsignade december står för dörren och livet längtar. Som du kanske redan sett, första snön kom inatt. Nu flyttar fåglarna som trotsar Atlanten. Har jag hittat rätt? Kan du höra ditt skratt? Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?

Vi vinner ingen tid och vi får inte vänja oss för då är allting förstört. Jag är hos dig igen, som du kanske redan hört. 

Torsdagen med DET

Vissa dagar har DET och denna underbara torsdag hade verkligen just DET. 
Drömmannen och jag började med en välbehövlig sovmorgon. Sedan packade vi ihop all plugg-utrustning och for till BästeLillVännen för lite plugg. 
(null)

Det innehöll även bullar och saft - lyckopiller deLux! 

Vi hade en väldigt givande dag på Högskolan. Vi hade samtal med speciallärare och fick många tips och idéer för vår kommande jobb. 

När vi kom hem knackade LillMannen J på dörren och klev in med buller och bång. På den korta tiden han var hemma hos oss så hann vi både bada och laga goemat tillsammans - och bygga matstolen så klart!

(null)

(null)

(null)

Vegetarisk pastasås är mumma!!! Jag är en extrem höftare när det kommer till matlagning, men här kommer ett typ-recept! Fräs vitlök i en kastrull, i med lite grädde och en grönsaksbuljong. När buljongen smält så ta i ungefär fyra dl cremé fraîche - kanske mer, kanske mindre. Latmasken i mig hackar ner tomater och blandar i. FinMamman hade skållat tomaterna, tagit bort skinnet och bort med kärnhuset, nästan så det blir lite godare då. Strimla en mozzarella och lägg i såsen och blanda ordentligt. När den känns såsig så i med massa basilika. Buskatten har varit dålig i magen i några veckor och efter att ha uteslutit det ena efter det andra så upptäckte vi att det var just den färska basilikan som Buskatten inte tålde. Så eftersom vi inte har någon form av färsk basilika kvar hemma så testade vi den nya häftiga tub-basilikan och den var nästan lika god! I med lite cayennepeppar och voilà! Såsen är klar! Supersnabbt, superenkelt och supergott!!! 

Imorgon väntas mysfredag med fredagsgäster, BästeLillVännen och hennes karl kommer på middag, innan jobbhelgen nalkas. Underbara DET torsdag och älskade vardag. 

Nuet

Igår var vi vemodigt tillbaka till Högskolan igen. Men vi gör det med stil. Har vi klarat av snart tre år så fixar vi de sista dagarna med!  (null)

Vardagen rullade igång igen… en lite annorlunda vardag kändes det nästan som, jag vet inte riktigt hur, men det gjorde den.

Jag har börjat rannsaka mig själv lite, jag har det toppenbra, en underbar Drömman, tak över huvudet (även om det inte är Drömgården), en liten Buskatt som går mig något sanslöst på nerverna emellanåt (speciellt när hon är på mina plantor som håller på att gro), en underbar familj som alltid finns där och fantastiska vänner som jag inte hade klarat mycket utan. Trots allt detta så lever jag så mycket i framtiden hela tiden, drömmer mig bort till färdig utbildning, bröllop, flytt till Drömgården och barn… Allt det ligger årsvis framför oss, men ändå är jag ständigt där och nosar. Jag måste börja leva mer i nuet och det är något jag verkligen ska börja jobba med hos mig själv.

Något jag har insett jag ska börja med är bland-annat min garderob.  Jag har massvis med fullt dugliga och fina kläder som bara hänger i garderoben, utan att de används – till ingen nytta! Jag har börjat få dåligt samvete för att jag inte använder alla kläder. Så för att komma i fas med nuet så ska jag börja använda mer kläder i garderoben, på så sätt behöver jag inte sukta efter alla kläder i butiken jag inte har, utan vara glad för det jag faktiskt har här och nu.

För det mesta är jag väldigt glad och tacksam, oerhört tacksam om jag ska vara riktigt ärlig, men jag känner att jag måste börja visa den tacksamheten för alla runt omkring mig med och inte bara hålla den inom mig. Jag ska sluta klaga, ingen mår bra av att klaga på små saker. Jag ska inte låta negativa saker ta min energi och jag ska bli mer positiv över de sakerna jag faktisk har. 

Vi började igårkväll jag och Drömmannen. Vi tog en långkvällspromenad och bara njöt av nuet och det var den bästa promenaden jag någonsin tagit. 

(null)

(null)

Visa fler inlägg