Vi är på gång...!

Nästan allt som händer just nu har någonting att göra med flytten. Mycket av våra saker är nu nedpackade i lådor och det innebär att vi har lådor överallt…. Det innebär även att hyllor och väggar gapar tomma. Lägenheten känns så opersonlig nu, men det är väl just det den ska vara innan en flytt. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Nu är det bara en månad kvar… och tiden kommer gå i rasande fart. Nu är vi verkligen på gång med flytten.

Imorgon har vi visning på lägenheten, på onsdag har vi opponering på vårt examensarbete och veckan efter på onsdagen tar vi examen. Dra-mig-baklänges vad tiden bara springer iväg. Jag kommer tacka mig själv tusenfallt när flytten närmar sig och vi redan har packat det mesta. För så fort examen är klar så börjar både Drömmannen och jag jobba 70% på jobbet.

Jag har länge varit på jakt efter en serveringsvagn, letat på massor av köp-och-säljsidor på nätet men inte hittat den jag vill ha. Tur var väl det! Hemma på Drömgården hittade jag morfars gammelmormors gamla symaskinbord. 

(null)

(null)

Innan Drömmannen ens fått veta min idé hade jag börjat fixa med bordet. Nu är det borstat med stålborste och sen väntar svart färg. En glasskiva högst upp och sen vill jag försöka fixa ett hyllplan någonstans på mitten… men då får jag nog använda mig av Drömmannens tankeverksamhet för att få till.

(null)

Helgen gick av i rasande fart, när jag fixade med sybordet så jobbade Drömmannen. Igår for vi på vår årliga Morsdagstur söder ut. En roadtrip, mys med hela familjen och god mat. Det är en svårslagen söndag det.

Tänk att jag har en så snygg karl!

(null)

En extraordinär söndagsbrunch
(null)

(null)

Bus, lek och skoj för alla barnen... 
(null)

(null)

(null)

(null)

Sen åkte vi vidare till äppelodlingar. Där hittade Drömmannen, LillMannen J och jag våra namne-äppelträd! 
(null)

(null)

(null)

Så himla fint här!
(null)

(null)

Idag har jag hängt på gamm-jobbet. Det är alltid lika kul att komma tillbaka till mitt gamla jobb, tänk att jag jobbade där i tre år tillsammans med alla härliga ungar. De eleverna jag hade igår, hade jag när de var 3–4 år och gick på förskolan. Det måste vara den bästa känslan i världen att få följa eleverna så länge. Nu går de i årskurs 2 och 3 och vi känner varandra fortfarande lika bra.