Ringarna

Det här med förlovning, det yttersta besviset på att jag lovat att gifta mig med min Drömman. Att jag lovat honom att inför nära-och-kära säga att jag ska älska honom i nöd och lust. Det är så stort och jag tror fortfarande inte jag har förstått det. Ringen på mitt vänstra ringfinger känner jag fortfarande av vid varje rörelse, den har inte blivit vardag än - så än lever jag och vi, i vår lilla bubbla. 

Konservativ som jag i mångt och mycket är så har jag alltid velat gifta mig ett år efter min förlovning, men så pratade vi med några kompisar. Varför ska ett bröllop (som inom ett år är för dyrt för oss) hindra vår förlovning? Kloka ord, från en klok vän. 

Lagom till vår årsdag hade Drömmannen varit nere på Lillstadens smyckesaffär och kollat på förlovningsringar. Den snälla butiksägaren hade sagt att det nog var bättre om jag var med, för utprovning och så att det verkligen blev rätt ring - och så rätt han hade. 

Någon dag innan vår årsdag la Drömmannen fram broschyren om förlovningsringar som han fått av den snälla butiksägaren och den här (numera ännu mer) Bondmoran började tokgråta... vi gick ner till LillStaden och den snälla Butiksägarrn för att kolla på ringar. Vi skulle ha enkla ringar, likadana enkla ringar. Det hade vi bestämt. Vi tyckte den ena efter den andra var fin och var nog mer osäkra när vi gick där ifrån än innan... vi skulle gå tillbaka på vår årsdag och bestämma. 

Efter många om-och-men och hur fina de alla olika ringarna vi kollade på var - så bestämde vi oss för enkla, likadana, vanliga ringar. 
I mitt smyckeskrin hade jag hittat Farsgubbens mormors förlovningsring som jag fått för en herrans massa år sedan, den ringen tillsammans med ringen jag fick av FinMamman och Farsgubben i konfirmstions present smältes ner till den finaste och mest Bondmore-liknande förlovningsringen i mannaminne.

Ringarna blev precis likadana, lika höga och samma struktur. Drömmannens ring är två millimeter bredare än min och på någon vänster slank det in en stor diamant i min ring också... men annars är de likadana. 

Drömmannen klär så bra i sin ring. Det är så snyggt på honom med en ring på vänster ringfinger. Han har så långa, kotiga fingrar och det r så fint med en fem millimeter tjock guldremsa där, det är som om den alltid skulle ha varit där och nu är den där - för alltid. 

Tänk att vi gjorde det, älskade Drömman. Vi lyssnade på rådet från fina vänner och går vår egen väg. Nu är det vi. För så som vi krattar gången, så får vi gå du och jag - för det är vi ändå
(null)


Drömmannen - det är vi ändå

Idag är det hans dag, den där Drömmigt, Drömmiga Drömmannen! Idag och 185 dagar framöver är vi lika gamla. I sjuhundrafyrtiofem dagar har vi varit tillsammans och det är de sjuhundrafyrtiofem bästa dagarna i mitt liv! 

Det är vår tredje Drömmannen-födelsedag vi firar tillsammans och många fler ska det bli. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du fått känna av all min kärlek idag och jag har försökt behandla dig som den prins du är, precis som du förtjänar! 

Idag fick jag även det där smset vi väntat på i två veckor. Vi har haft en hemlis, Drömmannen och jag. Som inga andra (förutom FarsMostern) vetat om. 

(null)

(null)

(null)

Älskade Drömman. Om det var klart innan, så är det glasklart nu. Det är vi, alltid och ändå! 
(null)

Födelsedags-jobb-helg

En intensiv jobbhelg är äntligen till enda... vi började dock helgen med kalasande! Ett dubbelkalas där Drömmannen och svärfar firades, Drömmannen fyller år imorgon och svärfar fyllde år i lördags. Då det var jobbhelg så firades det i fredags och det med hela svärisligan och FinMamman och Farsgubben. 
(null)

(null)

Många och stooora paket, Drömmannen nästan så jag undrade ifall han fyllde fyra istället för tjugofyra! Det var svårt att få med alla på bild, men vissa fastnade trots allt. 

(null)

Om min stora last i livet är popcorn och rödvin, så är Drömmannens helt klart Gifflar... han kan äta en påse till lunch vissa dagar och lyckan blev total när svärmor lagt gifflar på tårtan. 

Drömmannen fick en LP-spelare, LP-skiva och en flytväst. Som orolig sambo blev jag nog gladast över flytvästen... den där skäggige galenpannan har inte haft flytväst på sig när han varit ute på sjön, för han har inte haft någon... tur FinMamman finns som köpte en till honom! 
(null)

(null)

(null)

Jobbhelgen har spenderats med härliga kollegor. Dock har jag suttit med näsan i boken endel. 
(null)

När jag kom hem från jobbet igår så hade Drömmannen bakat kakor. 
(null)

Det var nästan så jag började gråta, kolansittar som är sååå goda! Vi for ut till Drömgården för middag, jag behövde tanka min LillMannen J-tank 
(null)

Han vägrade ta av sig jackan, fleecebyxorna och mössan, men lika gosig var han ändå. 

Idag har jag varit på två skolbesök, jobbat och haft allsång. Kvällsmaten jag fick i mig fick jag av min finafina kollega. 
(null)

En valnötsfralla gjord på mandelmjöl och kokosmjöl - så jag kunde äta den helt utan problem. Så in i hjärterotens glad blev jag. Vissa dagar på jobbet är stressigare än vanligt, att då vara omgiven av snälla och omtänksamma kollegor är guldvärt. 
Drömmannen fick äran att laga mina söndriga byxor... jag lyckades spräcka dem helt i sömmen och halva jobbdagarna igår kändes det som jag visade rumpan för alla... tänk vad skulle jag göra utan dig, min älskade, sykunniga Drömman.
(null)

 Ikväll har jag lagt fram FarsMosterns fina broderade underlägg på Drömmannens plats. 
(null)

Tänk, imorgon är vi lika gamla, i-alla-fall i sex månader. Älskade Drömman. Hur skulle jag klara ens sex timmar utan dig. Älskade, älskade du, jag är evigt tacksam över dig, över oss och allt vi har tillsammans. Tänk om jag vetat när vi gick på högstadiet, när vi hade lektioner tillsammans att det var dig jag slulle älska alla mina dagar. Tänk om jag vetat att han jag alltid letar efter fanns där, i 8A... Att vi inte hittade varandra förens åtta år senare måste på något sätt vara ödet, men om jag fick leva om mitt liv så skulle jag hittat dig tidigare så jag fick älska dig längre. 
Visa fler inlägg